Program som "Ett år i Frankrike" behövs för att stärka Europa

Joël De Zorzi

Man kan inte bygga ett starkt Europa utan  program som ert "Ett år i Frankrike". Frankrikes ambassadör i Sverige Joël De Zorzi är mycket positiv till programmet, som firade 20-årsjubiléeum med en konferens där ett hundratal personer deltog.

Ambassadören öppnade jubileumskonferensen på Garnisonen i Stockholm den 3 oktober. Konferensen började med en liten försening och en oväntad inbjudan.

– Tack för att jag fick komma hit, sa  ambassadör Joël De Zorzi, vars tal öppnade konferensen. Jag tycker det här är ett fantastiskt tillfälle att få träffa er. Jag är ledsen att jag blev lite sen och inte kunde ta emot er när ni kom som det var tänkt. Låt mig därför säga att jag gärna tar emot er på ambassaden nästa gång  ni träffas. Och låt det inte dröja till ert 25- eller 30-årsjubileum, nej låt oss ses nästa år, på ambassaden, hos mig.

– Ett program som "Ett år i Frankrike", som håller i 20 år, måste vara ett program som motsvarar ett verkligt behov hos alla deltagare, menade De Zorzi.
– Det handlar inte bara om att lära sig franska, utan också om att förstå det franska skolsystemet och Frankrike i allmänhet.

Ambassaden får ta emot en hel del besök från Frankrike av personer som vill veta mer om hur det svenska samhället fungerar.
– Den svenska modellen beundras fortfarande, sa De Zorzi. Men även Frankrike har förstås en hel del att erbjuda. Den franska kulturen och teknologin, bland annat, lockar, och det finns inget bättre sätt att lära känna den på djupet än att som deltagarna, som gått på fransk lycée, verkligen nedsänka sig i den franska vardagen.

– Stora politiska frågor kan inte hanteras inom ett enda land, anser Joël De Zorzi, som tog ett par exempel: Klimatet och de tuffa kraven på att sänka koldioxidusläppen, migrationsfrågorna, kriget i Georgien och finanskrisen kräver samarbete. Hans slutsats var klar: Man kan inte bygga ett starkt Europa utan såna här program som ert "Ett år i Frankrike". Jag vill verkligen uppmana er att delta i att skapa ett nätverk mellan er, ordna ett alumninätverk och träffas när ni kan och vill. Det blir allas vårt blygsamma sätt att dra vårt strå till stacken. Det är så man skapar ett slags europeiskt medborgarskap.