Utmaningar med att få programmet att fungera

Synnöve Holmström och Anne-Marie Pauleau, initativtagare och eldsjälar bakom programmet, berättade om allt hårt arbete som fått utbytet att fungera.
Anne-Marie Pauleau citerade Montaigne för att beskriva samarbetet.
– Parce que c'était lui, parce que c'était moi.

– Det fungerade för att det var just Synnöve jag samarbetade med. Vi ville göra något tillsammans, det talades verkligen mycket om Europa då, programmet fanns redan, fast lite annorlunda utformat, sa Anne-Marie Pauleau.
– Vi arbetade hårt tillsammans, verkligen hårt, och lyckades förverkliga idén – även om vissa tyckte att det var orealistiskt, sa Synnöve Holmström.
– Hur? Mitt svar är telefon, telefon, och telefon. Vi ringde hela tiden till rektorerna och massor av skolor och talade för varan som om vi sålde tvättmedel! sa Anne-Marie Pauleau.

Grundtanken var att  unga i samma åldrar skulle få träffas och umgås med varandra. De skulle bo på internat på veckorna och hos familjer på helgerna.
– Det var dels en penningfråga, dels ett sätt att låta eleverna uppleva sin franska vardag och franska skola dagligen och stundligen. Vi visste att de skulle uppleva sin vistelse som ganska tuff. Tanken är att det är just när man upplever svåra situationer tillsammans om solidaritet uppstår, sa Anne-Marie Pauleau.
– Vi fick tag på mottagarfamiljerna via många olika kontakter, som rektorer och våra bekanta. Ofta var föräldraföreningar nyckeln till att hitta familjer, sa Anne-Marie Pauleau.
Ett ganska vanligt problem var att de unga eleverna saknade sin pojk- eller flickvän i Sverige, som de ofta såg som sitt livs kärlek.
– Vårt svar var alltid att om det var deras livs kärlek borde de kunna klara ett års frånvaro, sa Anne-Marie Pauleau.
– En sak jag lärt mig är att Sverige är exotiskt sett ur fransk synvinkel, fortsatte Anne-Marie Pauleau.
– De kulturella skillnaderna mellan svenskar och fransmän är lika stor som mellan japaner och fransmän – det märker jag eftersom jag är inblandad i ett liknande program för japanska ungdomar. Bara för att man ser mer lika ut, tänker man mindre på det. Skillnaderna i synen på demokrati och hierarki är radikal – en kulturell chock som måste läggas till det att ungdomarna skiljs från sitt språk, sina vänner och familjer.

De bästa ögonblicken? De var många.
 – Som när vi Vesoul mötte en flicka som i slutet på sitt år blommat ut och förvandlats från en blyg viol till en ung kvinna i full blom, frisk, blond och vacker som i alla franska mäns drömmar, och självsäker, sa Anne-Marie Pauleau.
– Eller över huvud taget när vi mött ungdomar som lärt sig att de klarar saker som de aldrig trott att de skulle klara. De säger till oss att det var "tufft men värt besväret", sa Synnöve Holmström.