Damir Isovic, universitetslektor vid Mälardalens högskola, ansvarar sedan ett år för internationella frågor och har ett alternativt sätt att arbeta med gemensamma program.
– I det här fallet gjorde vi tvärtom jämfört med KTH, säger Damir Isovic. Vi har redan implementerat programmet – GSEEM – och nu ska vi söka pengar för det. Att det blev så beror på att Mälardalens högskola har varit tvungen att söka externa medel ganska länge – vi har inte så stort anslag. Merparten av vår forskning är externfinansierad – inom datavetenskapen upp till 80 procent. Dessa erfarenheter har vi försökt sprida vidare till utbildningen.
GSEEM eller Global Software Engineering European Master är ett gemensamt masterprogram på två år, 120 ECTS, inom datavetenskap eller mer specifikt Software Engineering. Programmet är helt på engelska och fyra lärosäten deltar: Mälardalens högskola, italienska University of L’Aquila, nederländska Vrije University Amsterdam och brittiska University of Westminster.
Första året läser man på hemmauniversitet, andra året på något av de tre partneruniversiteten. Avklarad utbildning ger dubbel examen. Damir Isovic ser fram mot riksdagsbeslutet i juni om propositionen ”Gränslös kunskap”.
– Att partneruniversitet kommer att kunna ge en gemensam examen blir väldigt bra.
GSEEM-programmet ska kombinera tekniska kunskaper – engineering – med annat som studenterna också måste kunna: hur man samarbetar, hur man arbetar i projekt, hur man hanterar kulturskillnader inom gruppen med mera.
Eftersom GSEEM inte får några medel från EU har Mälardalens högskola skaffat pengar på annat håll. Bland annat har KK-stiftelsen – kompetens- och kunskapsstiftelsen – gett bidrag för utveckling av masterprogrammet Software Engineering. Mälardalens högskola lät GSEEM fick bli en del av detta program för ge studenterna möjlighet att läsa utomlands.
GSEEM har även fått pengar från Vinnova för att knyta kontakter med industrier som ABB, Ericsson, Prevas och Volvo CE.
Studenter som läser andra året utomland i GSEEM får bidrag från Erasmus – även om det inte räcker så långt.
Det går att komplettera med nationella medel: det italienska partneruniversitetet har lyckats få ett årligt bidrag på 6 000 € per student – såväl inkommande som utgående.
I Nederländerna får inresande studenter 6 500 € årligen, vilket täcker 80 procent av kostnaderna.
Sverige ger inga bidrag till inresande studenter, men utbildningen är fri. Tack vare samarbetet med svenska företag kan studenterna få betalt för sina examansarbeten.
GSEEM-lärare kan delta i gemensamma forskningsprojekt och på det sättet få resebidrag för att gå på sammanträden eller föreläsa på partneruniversiteten.
Ett problem med samarbetet är att lärosätena har olika ansökningsdatum. För att minska förvirringen har lärosätena byggt en gemensam webbplats, gseem.eu, där alla studenter får skicka in sina elektroniska kursansökningar. Sedan går konsortiet igenom ansökningarna, försöker skapa balans i utbytet och hänvisar sedan studenterna vidare i processen.
Ett annat problem är att få balans i utbytet med University of Westminster: Många svenskar vill resa dit, men få engelska studenter vill läsa utomlands.
Ett tredje problem är att få ihop tillräckligt med bra studenter till tekniska utbildningar. För att öka tillgången har Mälardalens högskola vänt sig utomlands: EURECA ordnar utbyte med Asien, MDH-Ericsson-TCS får fram topptalanger från Indien och via Linnaeus-Palme får man fler studenter till Sverige. Partneruniversiteten gör urvalet av studenter – de har bättre koll på vilka studenter som har bäst motivation för utbytet.
– GSEEM fungerar, säger Damir Isovic halvvägs in på det andra året av masterprogrammet. Betydligt fler internationella mastersstudenter söker till Mälardalens högskola 2009 jämfört med förra året.
– Vi räknar med 25-30 elevutbyten och kanske 5-8 lärarutbyten.
Utbildningens kvalitet är god. GSEEM har med tre studentprojekt av totalt sex antagna på en kommande ”nummer 1”-konferens där konkurrensen var hård – drygt 90 procent av de anmälda projekten ratades.
Ett par GSEEM-projekt avslöjar att somliga studenter siktar väldigt högt.
– Sprinterroboten Dasher har målet att springa 100 meter på 9,5 sekunder, säger Damir Isovic. Den ursprungliga projektgruppen gick visserligen inte i mål på utsatt tid, men nu har nya studenter tagit över utvecklingsarbetet.
En annan höjdare är projektet Luna Resort som med Nasas hjälp ska placera roboten Roony på månen år 2012. Där ska Roony leta upp en lämplig tomt och resa en typisk svensk röd stuga med vita knutar och täppa till. Ursprungligen en vild konstnärsidé som nu har engagerat entusiaster ända upp på svensk regeringsnivå.
Men kommer att bli svårt att klara programmet utan EU-stöd, speciellt om GSEEM vill ta med studenter från tredje världen.
Jordbävningen i italienska Aquila nyligen försenade konsortiets ansökan till Erasmus Mundus-programmet. Men de lyckades få in den två minuter före deadline – bokstavligen.
– Om inte ens en jordbävning kan stoppa oss, då tror jag inget annat kan det heller, säger Damir Isovic.
Presentationen Ett alternativt sätt att arbeta med gemensamma program (pdf, nytt fönster)
Tillbaka till Programdagar för högskolan 2009