Emilia fick ett andra hemland

Många nya vänner, en "extrafamilj" och flytande kunskaper i tyska. Det är några saker Emilia Almér fått med sig genom det läsår hon tillbringade i Heide i Tyskland genom Ettårsprogrammen.

Läsåret 2005/06 valde Emilia Almér, idag 19 år, att byta ut hemstaden Trollhättan och det naturvetenskapliga gymnasieprogram hon läste mot två terminer på ett tyskt gymnasium. Emilia hamnade i staden Heide i Schleswig-Holstein i de norra delarna av landet. Där läste hon samma kurser som sina tyska klasskamrater och bodde i en värdfamilj.

Familjen hade två döttrar, den ena bara ett år yngre än Emilia. De hamnade i samma klass och Emilia blev snabbt vän med värdsysterns vänner. Överhuvudtaget tycker hon att det gick ganska snabbt att komma in i vardagslivet i det nya landet.

– Det är klart att allt inte var helt lätt i början – man lär sig inte ett nytt språk och får nära vänner på ett par timmar. Men jag åkte iväg med inställningen att »det här ska jag klara« och såg det som en utmaning.

Emilia kom på att söka till Ettårsprogrammen efter att hon sett en affisch på sin svenska gymnasieskola. Innan dess hade hon inga planer på att studera utomlands redan under gymnasiet – hon ville inte ville »missa« ett gymnasieår och ta studenten efter sina klasskamrater.

– Men så här i efterhand kan jag säga att missa något är det sista jag gjorde!

Vad tycker du att året utomlands gett dig?
– Det gav mig jättemycket. Jag lärde mig tyska flytande och det är en stor fördel inför framtiden att ha ett tredje språk. Man växer också som person och blir mer självständig av att vara utomlands ett år. Och så har jag lärt känna en ny kultur och ett nytt land – det känns som att jag fått ett andra hemland.

Att ett år utomlands kan vara en merit har Emilia dessutom redan hunnit få konkreta bevis på. När hon kom hem fick hon sommarjobb som turistguide på Vattenfall i Trollhättan tack vare sina kunskaper i tyska. Då var hon 18 år och egentligen skulle man vara äldre för att arbeta som guide där.

– Men de ansåg att jag var mognare än andra i min ålder i och med att jag varit utomlands, så jag fick börja ändå.

Text: Karin Andrén

Till informationssidan om Ettårsprogrammen