Ny EU-rapport presenteras i dag: Bara 0,65 procent av Sveriges cirka 400 000 studenter deltar i EU:s utbytesprogram Erasmus vilket placerar Sverige i Europas bottenskikt. Av de 15 EU-länder som har varit med i studentutbytesprogrammet Erasmus en längre tid är det bara Grekland och Storbritannien som har lägre siffror för deltagande än Sverige. Varken lärare eller studenter tycks känna till villkoren för deltagande i Erasmus. Därför är det nödvändigt att ställa preciserade krav på lärosätena så att minst 1,5 procent - cirka 6 000 - av våra studenter deltar i Erasmus om fem år. Dessutom bör de lärosäten som inte uppnår målet straffas med minskade resurser. Det skriver generaldirektören för Internationella programkontoret som administrerar Erasmusprogrammet i Sverige Ulf Melin.
EU-kommissionen kommer på måndag att presentera den senaste statistiken för deltagande i utbytesprogrammet Erasmus under 2005/2006. Sverige, med ett deltagande på 0,65 procent, ligger i bottenskiktet i Europa. Av de 15 EU-länder som varit med i Erasmus en längre tid är det bara Grekland och Storbritannien som har lägre siffror än Sverige. Det räcker med att titta på Finland för att se ett betydligt större intresse: av de finska studenterna deltog en dubbelt så stor andel som i Sverige.
De europeiska länderna, som Erasmusprogrammet riktar sig till, är våra viktigaste samarbets- och handelspartner i världen. Vår utrikeshandel är beroende av ett gott samarbete och utbyte med dem. Det är i EU som vi i Sverige är med och har inflytande när det gäller svenskars och andra européers framtid - bland annat avseende sysselsättning, utbildning och företagandets villkor. Det här gör Erasmus till ett särskilt viktigt utbytesprogram.
Erasmus är dessutom ett fördelaktigt program. Svenska studenter ges möjlighet att studera på ett universitet i ett annat europeiskt land i tre till tolv månader. De studerar på samma villkor som de inhemska studenterna och betalar ingen terminsavgift. De kan tillgodoräkna sig utbildningen i examen och får även ekonomiskt stöd motsvarande cirka 275 euro i månaden i genomsnitt. Erasmusprogrammet är också väldigt uppskattat av dem som deltar, många uppfattar studietiden i ett annat europeiskt land som det bästa de gjort.
För några år sedan gjorde vi på Internationella programkontoret, i samarbete med Högskoleverket, en enkätundersökning om Erasmusprogrammet som riktade sig till studenter och lärare på landets lärosäten. Den visade att många inte kände till villkoren för deltagande, rätten till tillgodoräknande av kurser och det ekonomiska stöd som Erasmus erbjuder. Inte heller kände de till det egna lärosätets utbud av platser för utlandsstudier.
En drygt ett år gammal undersökning från Lärarhögskolan i Stockholm bekräftar studenternas bristande kunskaper. I undersökningen framgår att "Studenterna är till stor del ovetande om möjligheten till utlandsstudier". Deltagandet i Erasmus bland lärarstudenter i Sverige är också endast 0,19 procent.
Sverige ligger, som sagt, i bottenskiktet i Europa när det gäller andelen utresande Erasmusstudenter. Samtidigt har EU-kommissionen och EU-parlamentet uttalat målet att det ska ha deltagit tre miljoner studenter i programmet år 2012. Räknat på Sveriges andel av Erasmusstudenterna skulle det innebära att 6 000 svenska studenter åker ut i Europa genom Erasmus om fem år. Det är en ökning med närmare 3 500 studenter mot i dag.
Det är en kraftfull ökning som jag anser är riktig. Men för att vi i Sverige ska lyckas krävs att regeringen vidtar åtgärder.
En åtgärd är att ställa preciserade krav på lärosätena. Kravet måste vara att minst 1,5 procent av studenterna ska delta i Erasmus om fem år. För huvuddelen av universiteten och högskolorna kommer det kravet innebära extraordinära insatser. Därför är det viktigt att lärosätena får stimulans i arbetet. I Finland tilldelas lärosätena extra resurser när många studenter deltar i utlandsstudier, till exempel i Erasmus - så bör det bli även i Sverige. Dessutom anser jag att de lärosäten som inte uppnår målen bör få minskade resurser.
Det är också viktigt att fler universitets- och högskolelärare uppmuntras att delta i Erasmus. Lärare som själva deltar kan både bli goda förebilder och säkra kvaliteten på verksamheten. Ett högt deltagande i Erasmus inom lärarkåren torde öka det internationella engagemanget och få fler studenter att delta. Att Finland - med en dubbelt så stor andel utresande Erasmusstudenter som Sverige - också har en av de största andelarna lärare i Europa som deltar i Erasmus är knappast en slump.
Om regeringen vidtar dessa åtgärder skulle det avsevärt öka svensk utbildnings internationalisering. Det skulle också utveckla Sveriges förutsättningar att vara en framstående kunskapsnation och dessutom stärka svenska studenters möjligheter att hävda sig i den europeiska konkurrensen.
Ulf Melin