Här berättar Emilia Almér om sin första tid i Heide som deltagare i programmet "Ett år i Tyskland".
Om någon hade frågat mig för ett år sedan om jag skulle ha kunnat tänka mig att läsa det kommande året utomlands, skulle jag ha svarat nej. Förra året vid den här tiden var jag nämligen helt inställd på att först läsa klart mitt gymnasieprogram (naturvetenskaplig linje), innan jag gav mig ut i världen för att studera. Men en gråmulen höstdag fick jag syn på en ärtgrön affisch i en av skolans korridorer. Jag blev intresserad av vad det kunde vara och när jag kom hem efter skolan, gick jag ut på nätet och klickade mig till IPK:s hemsida. Innan jag visste ordet av det, var jag i full färd med att skriva en ansökan!
Dagarna gick och i början av december hade jag papperen klara för att skickas in. Då hade jag undersökt och frågat om allt möjligt både här och där och fått hjälp av såväl IPK, syokonsulenten på skolan, Sinda (en tjej som varit i Tyskland med IPK läsåret 2003/2004) med flera.
Efter det följde olika etapper av väntan. Först väntan på att bli kallad till intervju, sedan väntan på att intervjun skulle äga rum och efter det väntan på antagningsbeskedet. Det kom runt påsk. Fantastiskt, jag hade alltså kommit med och skulle nu få chansen att åka ett år utomlands för att studera och bo i ett annat land, i Tyskland under ett år! I maj fick jag kontakt med min värdfamilj. I början kollade jag mailen var och varannan dag för att se om jag fått något nytt mail ifrån min blivande familj. Det kändes som om vi redan då fick bra kontakt. Det verkade som om familjen jag skulle bo hos väntade med lika stor spänning som jag väntade på dem, på mig sin ”nya familjemedlem”.
I slutet av maj var det dags för informationsdagen i Stockholm, där alla deltagarna först träffades på respektive ambassader (Tysklands och Österrikes, där vi också bjöds på lunch) och efter det alla tillsammans på IPK:s kontor. Mycket information blev det där! Speciellt roligt var det att personligen få chansen att träffa Sinda, som studerat ett år i Tyskland och som jag haft kontakt med på nätet under några månader, samt hennes värdsyster från Tyskland som nu studerade i Sverige. Efter det gick det så fort innan jag skulle åka ner till min familj i Tyskland och till min tyska skola. Och nu sitter jag här i Hanerau-Hademarschen, i Tyskland och äventyret har börjat på riktigt.
Jag har varit här i lite över en månad nu och trivs bra! Det är mycket tack vare min värdfamilj, som tar väl hand om mig. Min familj består av mamma Renate, pappa Wolfgang och de båda systrarna Jana 16 år och Sina, 12. Jana och jag går i samma klass, eftersom de flesta börjar ett år tidigare här än i Sverige.
Nu är jag inne på min sjätte vecka i skolan. Det är mycket som är annorlunda med att gå i en tysk skola mot en svensk. Det finns fördelar och nackdelar med bägge. Den allra största nackdelen är att skolan ligger i Heide som är 30 km bort. Skolan börjar redan 7.40 och för att hinna dit i tid måste vi ta tåget klockan 06.37. Vilket i sin tur innebär att jag måste gå upp klockan 05.30!
Lektionerna är 45 minuter långa (stor skillnad mot förra året då alla lektioner för mig var 80 minuter långa). Jag har endast tre dubbellektioner i veckan ("Sport", "Kunst" och "Biologie"). En annan stor skillnad är att vi inte äter lunch eller har en lunchrast här. Efter dagens första lektion har vi fem minuters rast, efter andra lektionen tio och efter tredje lektionen femton minuters rast. Sen börjar det om igen. Så på rasterna slänger alla upp en macka eller kanske en yoghurt, en frukt eller lite choklad. Det blir mycket småätande, vilket jag tycker är dåligt. På skolan finns en cafeteria där man kan köpa mackor, yoghurt eller en kopp varm choklad till exempel. Om man skriver upp sig på en lista kan man hämta en tallrik mat på ett visst klockslag. Maten kostar mellan 1-2 €, men så smakar den riktigt bra också.
Oftast slutar skolan 13.45, men eftersom sluttiden beror lite på vad man har för lektioner så slutar man lite olika tider. Jag har varken franska eller latin, eftersom jag inte läst det förut och därför har jag inte lika många lektioner som de andra. På onsdagar har jag till exempel bara en enda lektion. Det är jättehärligt! Men på torsdagen har alla nio lektioner och då slutar vi klockan 16.00 (Sport på eftermiddagen). Efter varje torsdag är jag helt slut, men har då också volleybollträning 2 gånger om – så jag hinner bli ännu tröttare innan min dag är över, trots att jag ju tycker mycket om att spela volleyboll så märks det dagen efter!
Den tyska skolan är ganska gammeldags mot den svenska i ganska många avseenden, inte minst när det gäller lärarna. Man måste tilltala dem med Herr/Frau <efternamn> och att säga "du" är inte att tänka på. Lärarna suddar inte ut tavlan själva heller, utan det får eleverna göra (i sina hemklassrum). Det sägs att vissa lärare skriver över det som står på tavlan om den inte är utsuddad innan, men än har jag inte varit med om det.
Trots att man måste säga "Sie" till lärarna är det "go" stämning mellan de allra flesta lärarna och eleverna. Det skämtas ofta och debatter förs ofta med lärare om olika saker. Här får man också betyg i uppförande och om hur aktiv man är under lektionerna. Att det muntliga väger mer än det skriftliga märks väl. Det är alltid händer i luften tillhörande elever som vill svara, läsa upp vad de skrivit eller säga vad de anser om något. Lärarna påminner oss ofta om att frivilliga får bra betyg, även om det de presterar kanske inte är helt riktigt eller så.
Jag går i en jättehärlig klass och alla är så snälla mot mig. De är verkligen intresserade av Sverige och jag har fått höra om många semestrar och inte minst om tyskarnas erfarenheter från camping/kanotturer i Dalsland. I tolfte klass har skolan ett utbyte med en skola i Östersund och det är många som vill vara med på det. Precis som vi svenskar har fördomar om Tyskland och tyskar (t ex att de är stora och manhaftiga – vilket inte alls stämmer med de som jag träffat), har de fördomar om Sverige och svenskar. Den vanligaste är, givetvis, att vi är blonda! IKEA, ABBA och Volvo + Saab är det många som drar upp.
Nu till helgen var det sju veckor sedan jag kom hit. På den här tiden har jag faktiskt lärt mig en hel del tyska och även om jag har långt kvar tills jag kan pratar flytande, kan jag för det mesta få fram vad jag vill säga nu och förstå vad de andra säger till mig. Av undervisningen förstår jag inte så mycket ännu, men den senaste veckan har jag märkt att även där börjar jag förstå mer och mer. Fast det bara är engelska lektionerna som jag hänger med helt på. Jag har också valt att inte få betyg, för då har jag inte pressen att försöka få bra betyg på mig, utan kan fokusera på att lära mig språket. Men det är ju upp till var och en att välja om man vill ha betyg utomlands eller inte, under det här året.
Ja, detta var min första rapport härifrån. Det finns så mycket mer att berätta, men också mycket kvar för mig att uppleva och få erfarenheter av. Säkert kommer jag att skriva mer längre fram.
Jag svarar gärna på frågor, så skriv ett mail om du vill veta något! Jag svarar på allt, givetvis utifrån det som jag vet. Och varje person som åker ett år utomlands kommer ju hem med skilda erfarenheter och upplevelser, men kanske kan mina erfarenheter på detta vis hjälpa dig en bit på vägen och kanske också inspirera dig att våga ta chansen att ge dig ut på upptäcktsfärd! ;)
Bis dann, Emilia
Mie8805@hotmail.com