Inga-Lena Edlund arbetar på Birgittaskolan i Linköping och driver där Grundtvig-projektet "The three C's – Coping with Cultural Change in Different European Areas". Så här beskriver hon sina erfarenheter.
En vacker dag sommaren 2004 fick jag en förfrågan om att åka på ett Grundtvig kontaktseminarium i Rumänien. Upprinnelsen var tidigare diskussioner kring internationalisering och utlandspraktik inom vuxenutbildning. Jag for iväg och nu skulle det pratas projekt i intressegrupper. Det handlade om livslångt lärande, internationalisering, erfarenhetsutbyte och innovativa metoder med vuxenutbildning som gemensam bas. Det blev att tänka om och tänka nytt.
Studiebesök i Black County living museum.
Nu satt vi sex nationer och skulle hitta en projektidé. Vi tittade på varandra och undrade: "What do we have in common?" Alla deltagare arbetade med människor som varit med om socioekonomiska förändringar såväl privat som nationellt. Hur ser man på det i relation till livslångt lärande? Vilka metoder kan man använda sig av i vuxenutbildning för att stå upp mot de behov som uppstår när livet går in i nya banor. Där startade projektet "The Three C's – Coping with Cultural Change in different European areas".
Den engelske rektorn utsågs till koordinator och projektansökan tog sin början med hjälp och stöd från seminariets anordnare. Vi var klara över att vi skulle ha vuxenstuderande med på våra utbytesresor. Ansökan blev godkänd av alla ansökande länder. Min prestationsångest lindrades av att en kollega handlöst och med stor entusiasm kastade sig in i projektet. Mycket seriöst plockade vi ut elever på skolan som passade in i målgruppen. Här blev det en utmaning att få människor att hänga kvar under hela projekttiden på två år. Det är samma fem personer som deltar i alla utbytesresorna. Vi har varit i England och i Italien. Det var stor osäkerhet inför första resan för oss alla och i olika skeden men rädslorna stannade upp. Nu är vi många som strävar mot ett gemensamt mål. Det börjar bli riktigt intressant!
Vår internationella grupp utanför IRFATA i Modena, Italien.
Gruppen här i Sverige har träffats sex gånger per termin. Vi har följt fyra linjer: kunskap om vår egen region, kommunikation och spridning, språkutveckling och individuella historier.
Vi har varit i kontakt med Östsam för att lära känna vår egen region och kunna berätta om den. Vi har en länk på skolans hemsida och har pratat om vårt projekt på biblioteket och varit med i en artikel i kommunens tidning. Vi läser engelsk skönlitteratur bland annat för att träna vårt arbetsspråk. Svenskan drillas i elevernas individuella historier där de berättar om sin personligt upplevda socioekonomiska förändring. Berättelserna ramas in av en gemensam del innehållande bland annat diskussion och processbeskrivning. De andra länderna kommer att använda sig av drama, fotoutställning och temaberättelser i sina slutpresentationer. Vi har medvetet valt att göra olika utifrån intresse. Det har varit spännande att se hur fokus ändrats under resans gång. Perspektivet på livslångt lärande har förändrats.
Vår internationella grupp består av England, Italien, Tyskland, Rumänien och så Sverige. Vi kommunicerar via en gemensam webbsida. Spannet på ålder är 22 – 84 år och vi tillhör vitt skilda utbildningsformer. Vi är nu godkända för år två och arbetar för fullt inför slutpresentationen i Rumänien i maj 2007. Vi som är med i projektet upplever att gränser sprängs på flera plan.
Inga-Lena Edlund, Linköping