Jens Orback bekantade sig med det afrikanska "Svenssonlivet"

Vad handlade din MFS-uppsats om?

– Det var en uppsats i nationalekonomi som såg närmare på jordbrukspolitiken i Tanzania. Jag var där hösten 1984. Det visade sig att den statliga upphandlingskooperationen köpte jordbruksvaror till ett så lågt pris att bönderna slutade att odla exportprodukter. Istället producerade de varor för den lokala marknaden.   

Vad gör du nu?

– Jag är generalsekreterare på Olof Palmes Internationella center. 

Hur har stipendiet påverkat dig i ditt arbetsliv?

– När jag var nyexaminerad utgjorde stipendiet en stor och spännande del av mitt korta CV. Det kan ha bidragit till min anställning på Finansdepartementet. När jag sedan arbetade där gav det mig en väldigt bra referenspunkt. Jag var handläggare av Världsbanks- och IMF-frågor och kunde föreställa för mig hur ett visst beslut skulle kunna påverka invånarna i Morogora, i Tanzania. Det var bra att ha dessa levande bilder när man arbetade som byråkrat.

– På Palme center arbetar vi med demokratisk utveckling runt om i världen, vilket absolut har en koppling till frågor som brukar beröras av MFS. Av en händelse arbetar kvinnan som beviljade just mitt stipendium på Ulltuna också här nu.

Vad drog du för lärdomar?

–Det gav en självförtroendeskapande känsla att klara sig själv på en annan kontinent. Jag lärde mig att det är viktigt med en frågeställning att utgå ifrån när man gör en undersökning. Den förändras under resans gång, men utan den är man vilse. Vikten av att mottagarlandet är inblandad och får ut något av fältstudien kan inte heller underskattas.

Vad var den mest minnesvärda upplevelsen?

–Det mest minnesvärda var människorna jag träffade, och relationerna som uppstod. De i sin tur tog död på ett antal fördomar. Det finns många gånger ett mått av exotism i den svenska mediebilden av Afrika. Gör man ett radioprogram om Afrika börjar eller slutar det ofta med trummor. Ingen av dem jag lärde känna i Tanzania trummade. Jag fick istället bekanta mig med det afrikanska "Svenssonlivet". 

Text: Pontus Fall
Foto: Theresia Köhlin