Bakgrund
Denna rapport syftar till att ge en kortfattad beskrivning av min tid som praktikant vid United Nations Development Programme (UNDP) i Indonesien. Jag kom i kontakt med UNDP via svenska ambassaden i Jakarta. Den dåvarande ambassadören var vänlig nog att framföra min intresseanmälan till UNDP och jag erbjöds en sexmånaderspraktik i Community Initiatives Unit (CIU).
Praktiken, som så småningom ledde till anställning, varade från mars till september 2003. Praktiken bestod av två delar: en månad i Jakarta och fem månader i Bali. Tanken var att jag skulle delta i etableringsfasen av ett nytt fattigdomsprogram i Bali speciellt utformat för att stödja de samhällsgrupper som drabbats värst av den exodus av turister som terroristattentatet i Kuta 12 oktober 2002 resulterade i.
Community Recovery Programme (CRP)
På Bali anslöt jag mig till CIUs indonesiska samarbetspartner, the Community Recovery Programme (CRP). CRP är en indonesisk enskild organisation (delvis sidafinansierad) som grundades i efterdyningarna av asienkrisen 1997, en kris som tvingade miljontals människor in i fattigdom. Åratal av relativt framgångsrikt utvecklingsarbete i Indonesien omintetgjordes på bara några månader. CRPs mandat blev att stärka det civila samhällets kapacitet att hjälpa fattiga och speciellt utsatta samhällsgrupper drabbade av den ekonomiska krisen.
I praktiken betyder det att CRP ger ekonomiskt och tekniskt stöd till indonesiska icke statliga organisationer. Dessa organisationer handhar i sin tur olika projekt på gräsrotsnivå, t ex fiskodlings- och grisuppfödningsinitiativ och tillhandahållandet av mikrokredit. CRP har också humanitära program, t ex rehabilitering och återetablering av människor som flytt undan etniskt våld. CRP har således kompetens både när det gäller kortsiktiga ”krisåtgärder” och när det gäller mer långsiktiga program som försöker tackla strukturella faktorer bakom fattigdom.
En central komponent i alla CRPs projekt är kapacitetsbyggande, det vill säga initiativ som tjänar till att stärka fattiga gruppers förmåga att själva identifiera och lösa sina problem. UNDPs roll är att handha relationer till givarländer, förvalta CRPs kapital i en stiftelse samt ge vägledning och teknisk stöd till CRPs sekretariat i Jakarta och CRPs alla fältkontor.
Praktiken
Den första månaden i Jakarta var mest en introduktion till UNDP i Indonesien och en möjlighet för mig att lära känna medarbetare i enheten och i övriga UNDP. Förutom CIU finns det ytterligare fyra enheter: Governance Unit, Environmental Management Unit, Conflict Prevention and Recovery Unit samt Programme Support and Communications Unit. Det erbjöds också möjlighet att ta del av diverse material och dokument för att jag skulle kunna sätta mig in i de frågor och program som CIU ansvarar för. Vidare fick jag tillfälle att träffa chefer i Community Recovery Programme som en förberedelse inför min avresa till Bali.
Tiden i Jakarta kryddades av att USA precis inlett sin invasion av Irak i mars 2003 vilket manifesterades i dagliga och tidvis stökiga demonstrationer framför FN-byggnaden. En vecka efter att jag lämnat Jakarta för att fortsätta min praktik på Bali detonerades dessutom en mindre bomb alldeles bakom FN-byggnaden (ingen skadades tur nog).
Tiden i Jakarta var möjligtvis lärorik men några praktiska uppgifter delegerades överhuvudtaget inte till mig under dessa fyra veckor. Dessvärre skulle denna situation inte förändras nämnvärt efter min förflyttning till Bali dit jag reste i april för att ansluta mig till CRPs fältkontor. Det visade sig nämligen att man ännu inte rekryterat folk utöver en Programme Coordinator som fungerade som min lokala chef. På grund av byråkrati, administrativa förseningar och inte minst politik skulle det dröja mer än tre månader innan personal kunde rekryteras (s k Appraisal & Monitoring Officers, totalt tre stycken, och en ekonomiansvarig). Det blev alltså betydligt mer semester än vad jag hade räknat med.
Först i juli kom verksamheten igång och i september, när min praktik närmade sig sitt slut, hade vi lanserat baliprogrammet i prioriterade distrikt, framförallt i indirekt drabbade landsbygdsområden på norra och nordöstra Bali. Vidare hade vi tillsammans med balinesiska gräsrotsorganisationer sammanställt 16 förslag på projekt som senare blev godkända av CRPs styrelse i Jakarta. Överföring av pengar från UNDP till dessa projekt skedde i januari 2004, det vill säga ca 15 månader efter bombattentatet. Pengarna (totalt USD300 000) tillhandahölls av engelska Department for International Development.
Från UNDPs sida hoppas man att baliprogrammet kan fortsätta i ytterligare ett till två år om finansiering kan säkras. Mina arbetsuppgifter var formellt sett att skriva rapporter om problem och framsteg med programmet och skicka dessa till UNDP på veckobasis. Vidare skulle jag vara rådgivande och assistera CRPs lokala medarbetare på Bali med avseende på marknadsföringsproblem för balinesiska mikroföretag, bistå laget med aktiviteter relaterade till monitoring och utvärdering av projekt, bidra till nationella CRPs årliga Progress Report samt hjälpa till att utveckla en långsiktig strategi för CRPs initiativ på Bali. I verkligheten blev mitt bidrag mest rapportskrivning. Dels försåg jag UNDP med löpande information om problem i implementeringen (eftersom programmet hade hög prioritet) och dels förberedde jag material till UNDPs och CRPs publikationer. I efterhand har jag förstått att dessa rapporter uppskattades från UNDPs sida eftersom man kunde förbättra samordningen med CRP på central nivå i Jakarta.
Utöver rapportskrivande deltog jag i alla programaktiviteter, t ex samordning med den lokala regeringen, promotion av programmet på distrikts- och bynivå och möten med NGOs och gräsrotsorganisationer (Community Based Organisations). Jag deltog också i seminarier och kurser som ordnades av våra lokala samarbetspartners och en större workshop på Bali som hölls av UNDP. Praktiken erbjöd tyvärr aldrig möjlighet att ta del av monitoring av projekt och utvärderingar eftersom enskilda projekt inte hann komma igång.
Var det värt det?
Ja, trots att praktiken hade brister. Det var ofta otydligt var mitt ansvarsområde låg och ledningen (både i Jakarta och på Bali) var svag. Arbetsuppgifter delegerades sällan till mig så jag improviserade mig fram och gjorde saker som jag trodde kunde vara till fördel för verksamheten. Det positiva var att alla mina medarbetare var indoneser vilket var både en kulturell och en språklig utmaning. Kemin mellan mig och mina indonesiska medarbetare var på det hela taget bra.
Praktiken var givande för mig eftersom jag fick ta del av hela processen om inte annat som observatör. Det var en stark upplevelse att kunna resa runt på Bali så mycket ”i tjänsten” och komma nära samhället och träffa de människor som förhoppningsvis kan förbättra sin levnadsstandard med hjälp av stöd från givarländer. Praktiken ledde dessutom till en erbjudan från UNDP om ett fyramånaders konsultkontrakt (programme support specialist) att fortsätta med CRP i Bali. Jag tillträdde denna tjänst i december 2003.
Johan Grundberg