Ingemo glömmer aldrig människorna i Nicaragua

Kalmarsunds Gymnasieförbund ville lära sig mer om centralamerikanska skolors vardag och ansökte därför om att få göra Den globala resan till Nicaragua. Programkontoret beviljade 15 000 kronor i bidrag per deltagare vilket täckte drygt två tredjedelar av resekostnaderna. I mars 2009 lämnade sju förväntansfulla lärare Kalmarsund och tog sikte på Karibiska Sjön.

Ingemo Eriksson från Ölands Gymnasium var en av lärarna som var med på denna globala resa, tre intensiva veckor i Nicaragua med såväl yttre som inre resor. Sedan ett par månader är hon tillbaka i Sverige men det tog tid innan allt blev som vanligt igen. Hon duschar lätt i varmt vatten, tar det som självklart att det finns vatten i kranarna och att tvättmaskinen fungerar.
 – Men jag har i mitt inre en stor saknad efter mina reskamrater och efter dessa underbara människor jag fick möjlighet att träffa i Nicaragua, säger Ingemo Eriksson.

Det som gjorde störst intryck på henne var La Vida-projektet.
 – Det pågår under eftermiddagar och då får gatubarn bland annat gå i skola, träna fotboll och dans – det är något som betyder mycket i Nicaragua. Barnen och ungdomarna slipper jobba på gatan när de är med La Vida.
 – En av våra tolkar var ett sådant gatubarn tidigare. I dag är han en ung ambitiös väluppfostrad kille och den vissheten satte sig djupt i mig, säger Ingemo Eriksson.

Programmet i Nicaragua var späckat. Gruppen fick göra flera gemensamma studiebesök, dessutom blev de önskemål som de hade lämnat inför resan uppfyllda.
 – Vi fick uppleva mycket och lärde oss alltifrån hur man klarar sig utan vatten till hur man åker på lastbilsflak, säger Ingemo Eriksson. Dessutom medverkade vi i den första tidsresan i Latinamerika och fick återuppleva den 23 mars 1980. Det var då myndigheterna startade den stora alfabetiseringskampanjen med "brigadistas, guerilleros de la alfabetización", utrustade med machetes och iklädda sombreros.

Ingemo Eriksson och de övriga lärarna lärde sig mycket under resan till Nicaragua. Framför allt att människorna där har en öppen famn och att de hjälper varandra, grannar och sin familj. En vardaglig solidaritet som hon har svårt att finna exempel på hemma i Sverige.
 – Det är vi som är fattiga i det avseendet. Nicaragua och de människor som jag har mött under resan kommer alltid att finnas i mitt hjärta.